lördag 3 december 2016

Turkiska ord i förortssvenska

På sistone har jag har lyssnat en hel del på ny svensk rapp, i ett försök att hålla mig à jour med vad som händer språkligt i de svenska förorterna.

Språk är som bekant viktiga identitetsbärare. De ord man använder visar grupptillhörighet, och därför är det självklart viktigt för förortsungdomar att ligga steget före svennarna genom att ständigt låna in nya ord från framförallt invandrarspråk. Det är inget förvånande.

Det jag förvånades över var däremot hur mycket turkiska ord som används i texterna. Förvånande, för jag har inte fått uppfattningen att turkiska är speciellt utbrett bland svenska invandrare. Varför denna turkiska dominans över andra invandrarspråk? Och hur länge har det här hållt på?

Låt mig förtydliga. Det är alltså inte fråga om att turkar rappar på en blandning av turkiska och svenska, utan att ett antal turkiska ord blivit del av förortssvenskan och används av alla, oavsett ursprung. Det är dessutom tydligt att användarna inte kan någon turkiska bortom dessa etablerade ord, vilket gör det hela ännu mer intressant. Orden byter lätt ordklass och syntaktiska roller, på ett sätt som jag har svårt att tro att turkisktalande skulle tillåta.

Utöver de turkiska orden så kodväxlas det med engelska i nästan alla låtar, i antingen meningsfragment eller utrop, men det är så att säga på en annan nivå, där språket behärskas till fullo, och de båda språken samverkar parallellt. Jag skulle dock tro att den sortens kodväxling förkommer mer inom ramen för rapptexter än i verkliga livet, men jag kan ha fel. Det är ju inte precis så att jag lever i orten.

Nu till listan. Ordnat efter förekomst (vanligaste orden först) har jag observerat:

Turkisk stavningBetydelseExempelKommentar
parapengarjaga paraMöjligen kan utbredningen förklaras av att ordet även används i serbokroatiska och albanska, framförallt informellt. Intressant är också det fasta uttrycket para finns, som däremot verkar vara en direktöversättning av den väldigt turkiska strukturen para var.
aynapolisayna stoppar min billaKommer egentligen från aynasız (utan spegel). Inte säker på att kortformen ayna (som då bara betyder spegel) används på turkiska.
kıztjejhaffa guzzInlånet måste ha kommit muntligen, och den turkiska vokalen ı har då blivit svenskt kort u, som den faktiskt ligger uttalsmässigt närmast.
çokmycketverkar çok dumSvårt att stava på svenska, i och med att det svenska tje-ljudet allofont kan uttalas som en affrikata, så stavningen tjock räcker inte för att markera att affrikatan i det här fallet är obligatorisk. Intressant avvikelse från det svenska konsonantsystemet alltså.
arababili din arabaAnvänds även på arabiska och persiska, men bara i betydelsen vagn.
benimjagbenim har ringt till sin backupPå turkiska är benim genitiv av ben, men på svenska används det i alla lägen, även i nominativ och ackusativ.
baktitta, kolla inmen nu dom bakkBetydelsen verkar vara att se på någon med respekt eller avundsjuka. På turkiska betyder bakmak bara att titta, i den mest grundläggande betydelsen. Formen bak är imperativ i singular. Stavas ofta bakk på svenska, antagligen för att särskilja det från bak och back.
gitsticka, dragittar från planetenDet turkiska ordet gitmek är det grundläggande verbet motsvarande to go. Intressant i det här exemplet är att verbet böjts, till skillnad från användningen av bak, som inte verkar böjas som en svenskt verb.
gittibortajag är helt gittiDen turkiska imperfektformen av verbet gitmek används här som en översättning av det engelska gone, i betydelsen borta. Lexikalisk akrobatik!
bebekbarn, litengrabben sjutton, en bebekAnvänds ofta för att prata om "när jag var liten", men betydelsen på turkiska är verkligen spädbarn.
deligalenhon gör mig delliMestadels i positiv betydelse, till skillnad från på turkiska.
annemammasvär på anneEtt ovanligt fall av ett urturkiskt ord med brott mot vokalharmonin. I delar av Turkiet används även den vokalharmoniska formen anna.

Utöver dessa kan nämnas gränsfallen tamam (okej) och yani (så, alltså), som likaväl kan vara från arabiska som via turkiska.

4 kommentarer:

  1. Svar flera år senare😅..jo, "kortformen" ayna används i turkiskan 👍 Googlade fram ditt blogginlägg nu när jag själv sitter och försöker samla ord som är desamma på både svenska och turkiska, och ord som är turkiska och nu används i svenska språket. Är väldigt intressant och ett bra partytrick bland mina turkiska vänner😁

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar! Anade att det användes så även på turkiska, men var inte säker. Tveka inte om du ser något annat intressant som saknas eller är som inte stämmer.

      Radera
  2. Hayvan är också ett vanligt ord som används idag som även det härstammar från turkiskan och arabiska. Betyder djur, "din hayvan" säger de oftast.

    SvaraRadera
  3. Kan även tillägga att dessa ord funnit länge egentligen inom förorten, enda sedan 80-talet. Under 70 och 80-talet kom det väldigt många från Turkiet för att arbeta inom industrin i Sverige. Därav kom alla dessa slagord in i förorten, sen på 90-talet var det mest invandrare drare från forna Jugoslavien som kom till Sverige. Men slangorden från turkiska stannade kvar i förorten även om turkarna inte längre var en majoritet av invandringen längre.

    SvaraRadera