Det finns nämligen tretton verb med enstavig rot som tar -Ir (-ir, -ür, -ır, -ur, enligt vokalharmonin) snarare än -Ar (-ar, -er) i denna form:
almak | → | alır | att ta |
bilmek | → | bilir | att veta |
bulmak | → | bulur | att hitta |
durmak | → | durur | att stanna |
gelmek | → | gelir | att komma |
görmek | → | görür | att se |
kalmak | → | kalır | att stanna kvar |
olmak | → | olur | att bli |
ölmek | → | ölür | att dö |
sanmak | → | sanır | att anta |
vermek | → | verir | att ge |
varmak | → | varır | att anlända |
vurmak | → | vurur | att slå |
Övriga verb med enstavig rot tar alltså -Ar istället, till exempel:
yapmak | → | yapar | att göra |
gitmek | → | gider | att komma |
duymak | → | duyar | att känna |
koşmak | → | koşar | att springa |
Verb med flerstavig rot tar -Ir, så man skulle kunna säga att de tretton verben istället uppför sig som om de hade en flerstavig rot.
Jag hade inte riktigt tänkt på det tidigare, men de tretton verben har vissa gemensamma egenskaper. Alla rötterna slutar på enbart tre konsonanter, -r, -l och -n, men även antalet inledande konsonanter är relativt begränsat.
Detta borde göra dem lättare att komma ihåg, tänkte jag, och med det följde tanken att jag skulle kunna göra en schematisk representation av det, med övergångar från första konsonanten till rotvokalen, och från rotvokalen till slutkonsonanten.
Så här blev resultatet:
Så mycket lättare att komma ihåg! Eller intressant att titta på, åtminstone. Och trevligt att ha en anledning att fräscha upp ens kunskaper i Graphviz.