De tretton verben, illustrerat

Turkiska är i allmänhet ett väldigt regelbundet språk. Ett av de få tillfällena då man måste lära sig en lista med oregelbundenheter utantill är när man vill böja ett verb i positiv aorist.

Det finns nämligen tretton verb med enstavig rot som tar -Ir (-ir, -ür, -ır, -ur, enligt vokalharmonin) snarare än -Ar (-ar, -er) i denna form:

almak	→	alır	att ta
bilmek	→	bilir	att veta
bulmak	→	bulur	att hitta
durmak	→	durur	att stanna
gelmek	→	gelir	att komma
görmek	→	görür	att se
kalmak	→	kalır	att stanna kvar
olmak	→	olur	att bli
ölmek	→	ölür	att dö
sanmak	→	sanır	att anta
vermek	→	verir	att ge
varmak	→	varır	att anlända
vurmak	→	vurur	att slå

Övriga verb med enstavig rot tar alltså -Ar istället, till exempel:

yapmak	→	yapar	att göra
gitmek	→	gider	att komma
duymak	→	duyar	att känna
koşmak	→	koşar	att springa

Verb med flerstavig rot tar -Ir, så man skulle kunna säga att de tretton verben istället uppför sig som om de hade en flerstavig rot.

Jag hade inte riktigt tänkt på det tidigare, men de tretton verben har vissa gemensamma egenskaper. Alla rötterna slutar på enbart tre konsonanter, -r, -l och -n, men även antalet inledande konsonanter är relativt begränsat.

Detta borde göra dem lättare att komma ihåg, tänkte jag, och med det följde tanken att jag skulle kunna göra en schematisk representation av det, med övergångar från första konsonanten till rotvokalen, och från rotvokalen till slutkonsonanten.

Så här blev resultatet:

Så mycket lättare att komma ihåg! Eller intressant att titta på, åtminstone. Och trevligt att ha en anledning att fräscha upp ens kunskaper i Graphviz.